Varför ska man bekämpa jätteloka?

Jättelokan är invasiv och konkurrerar effektivt ut andra växter. Den togs till Sverige från Asien som trädgårdsväxt men har nu en omfattande spridning utanför trädgårdar. Den sprider sig snabbt och kan etablera sig i många olika typer av miljöer. Därför är den ett hot mot värdefulla naturområden och biologisk mångfald. Dessutom innehåller lokans växtsaft ett ämne som i kombination med solljus orsakar utslag och brännskador.

Jättelokan sprider sig med frön och problemen är som störst vid vattendragen. Växten finns dock även på annan mark, såsom i åkerkanter, bostads- och industriområden. Jättelokan är med på EU:s lista över invasiva arter och därmed kräver lagen att den bekämpas.

Kommunens arbete mot jätteloka

Kommunen bekämpar alla kända jättelokabestånd på kommunens egen mark. Beroende på förutsättningarna på platsen kan den bekämpas med hetvatten, slaghackning, rotkapning eller fårbete. Eftersom jättelokan har en lång fröbank, fröerna kan ligga uppemot 10 år i marken innan de gror, krävs ofta många års återkommande bekämpning innan man helt har utrotat ett jättelokabestånd.

Hur bekämpar jag jättelokan?

Du bör i första hand använda mekaniska metoder för att bekämpa jättelokan, till exempel slåtter, rotkapning, plöjning och bete. Tänk på att skydda hud och ögon från stänk och kontakt med växten. För att få bäst effekt ska slåtter ske vid blomning, men innan frösättning och ofta flera gånger per år. Det är viktigt att blomställningarna förpackas i tättförslutna plastpåsar och fraktas bort och förstörs genom bränning eftersom fröna kan mogna även om växten är avhuggen.

Hur ska man hantera parkslide?

Parkslide orsakar stora problem både i naturen och i samhället. I Sverige fortplantar den sig vegetativt via långa och mycket komplexa jordstammar under marken. Detta gör parkslide nästintill omöjlig att bli av med, då mindre än ett gram överblivna rotfragment kan räcka för att ge upphov till nya plantor i samband med grävning.

Arten är mycket konkurrenskraftig och tränger därför lätt undan andra växter på platser där den har etablerat sig. Det kan radikalt förändra livsmiljöerna negativt för många andra arter i samma område, både växter och djur.

Parkslide är inte bara ett hot mot den biologiska mångfalden. Även ekonomiska intressen och olika typer av markanvändning är i riskzonen då artens kraftiga rotsystem kan tränga in i både byggnader och vattenledningar.

I Ängelholms kommun växer parkslide ofta längs vägar, vattendrag, eller små grönytor och skogsdungar inne i bostadsområden.

Parkslide är än så länge inte med på EU:s lista över invasiva arter och det finns därför inget lagkrav på att den ska bekämpas. Mycket små och nyetablerade plantor kan vara värda att hantera i ett tidigt skede innan den hunnit växa till sig, men annars är tumregeln att inte bekämpa om man inte måste. Detta för att felaktig och otillräcklig bekämpning lätt kan trigga växten att sprida sig ännu mer. Forskning pågår för att hitta nya, effektivare bekämpningsmetoder.

Kommunens arbete mot parkslide

I Ängelholm bekämpas arten på försök med hjälp av hetvatten på ett fåtal prioriterade platser på kommunal mark. På några platser där den skymmer sikten vid vägar klipps den ner, men det går inte att utrota den på det sättet.

Vid hetvattenbekämpning sprutas upphettat vatten in i växtens rotsystem. Metoden anses vara den mest miljövänliga men är dyr och resurskrävande, då stora mängder upphettat vatten krävs. Behandlingen behöver dessutom upprepas många gånger under flera år.

Vad ska jag göra om jag upptäcker parkslide på min tomt?

Försök inte att gräva upp växten med rötterna, då är risken stor att rotdelar som blir kvar i jorden triggas till att ge upphov till nya plantor på platsen. Om växten inte sprider sig eller du behöver gräva där av någon annan anledning kan det ofta vara bättre att ha beståndet under bevakning och låta det vara. Behöver du bekämpa parkslide krävs mycket sakkunskap eftersom felaktig bekämpning istället kan få motsatt effekt där växten stimuleras att sprida sig och skjuta fler skott.

Läs noga naturvårdsverkets vägledning kring bekämpning av parkslide och ta gärna hjälp av professionell entreprenör med erfarenhet av parkslide.

Tänk på det här:

• Plantera aldrig parkslide.
• Slå inte med hackande redskap - små delar av stammen kan slå rot och ge upphov till nya plantor.
• Flytta inte jordmassor där parkslide finns eller har funnits.
• Kompostera inte rötter eller växtdelar.
• Släng inte rotbitar eller andra växtdelar ute i naturen – de kan bilda nya bestånd.

Jättebalsamin sprider sig med hjälp av frön. När fröerna är mogna sprätter de iväg vilket ofta sker under perioden augusti-september. De kan spridas långa sträckor, vanligen via strömmande vatten men även genom oavsiktlig spridning av människor.

Varför ska man bekämpa jättebalsamin?

Jättebalsamin utgör ett hot mot den biologiska mångfalden då den ofta bildar mycket täta bestånd som lätt tränger undan all annan växtlighet. Förutom att konkurrera om plats och solljus konkurrerar arten med sin mycket rikliga produktion av pollen och nektar även om pollinerande insekter. Detta kan leda till minskad pollinering och därmed minskad frösättning för andra växter i samma område.

Den kan även indirekt orsaka jorderosion längs vattendrag med höga flödesnivåer vintertid. Eftersom den endast har ytliga rotsystem men kan ha trängt undan all annan växtlighet med djupare rötter finns det nämligen inget som håller kvar jorden när den vissnar på hösten.

• Jättebalsamin är listad av EU som invasiv och ska därför bekämpas enligt lag.

Så bekämpas jättebalsamin

Jämfört med andra invasiva växter såsom parkslide och jätteloka är jättebalsamin mycket enklare att bekämpa då den endast sprider sig med hjälp av frön. Arten kan bekämpas med slåtter eller bete, vilket kan vara bra metoder vid väldigt stora bestånd.

Vid mindre bestånd är det enklast att dra upp plantorna med rötterna och lämna in på en återvinningsanläggning som invasivt avfall i en väl försluten plastpåse. Innan blomning kan man också låta de uppdragna plantorna ligga och torka ordentligt och sedan komposteras men det ska aldrig göras om växten börjat bilda frön.

Så bekämpar du jättebalsamin, film

Varför ska man bekämpa gul skunkkalla?

Gul skunkkalla bildar stora bestånd och tränger undan andra arter. Effekterna på den biologiska mångfalden kan vara stora eftersom de gärna etablerar sig i ostörda naturområden som bäckar, kärr och sumpskogar.

Den är med på EU:s lista över invasiva arter och det är därför lag på att markägare ska bekämpa den.

I Sverige och Ängelholm är gul skunkkalla än så länge inte så vanlig. Vi har därför goda chanser att utrota den, innan den hinner sprida sig mer.

Så bekämpas gul skunkkalla

Bestånd av gul skunkkalla ska grävas bort. Små plantor är lättast att gräva bort, medan större plantor är svårare då deras rötter går djupt. Se till att gräva bort så mycket av roten som möjligt så de inte bildar nya plantor.

Så bekämpar du skunkkallan, film

 Varför ska man bekämpa vresros?

 Vresros är en mycket snabbväxande växt som tränger undan inhemska arter och kan förändra hela ekosystem. När den breder ut sig i dyn- och kustmiljöer kan vi inte längre använda dem för bad och rekreation och den påverkar den biologiska mångfalden negativt.

Kommunens arbete mot vresros

Vresros är främst ett problem längst kusterna och bekämpas på några platser med hjälp av bete eller slaghackning. Den är dock väldigt vanlig på kommunens mark, längs stränderna och alla bestånd kan i dagsläget inte bekämpas. En av de viktigaste åtgärderna du kan göra för att begränsa utbredningen är därför att låta bli att plantera den.

Så kan du minska spridningen av vresros

Undvik att plantera vresros, särskilt i sandiga områden. Det finns andra, närbesläktade rossorter som är infertila och inte invasiva. Enklaste sättet att bekämpa vresrosen är att gräva upp den med rötterna när växten fortfarande är liten. Även betande djur som äter upp skotten är ett effektivt sätt att bekämpa vresrosens utbredning. Stora bestånd kan grävas upp med grävmaskin och tas till återvinningscentral, eller grävas ner på minst 1 meters djup.

Varför ska man begränsa jätteslide?

Jätteslide är mycket invasiv och kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden eftersom den tränger undan annan växtlighet. Den kan också skada strukturer i vägar eller byggnader med sina kraftiga rötter. Precis som parkslide är jättesliden mycket svår att bekämpa, och misslyckade bekämpningsförsök kan orsaka ytterligare spridning. Därför är det viktigt att hålla koll på bestånden för att se om de sprider sig. Om bestånden inte blir större är det bäst att låta jättesliden vara, men hålla den under uppsikt.

Kommunens arbete mot jätteslide

Jätteslide inventerades på kommunens mark sommaren 2022. Kommunen bedömer jätteslidebestånd efter sannolikheten att lyckas med bekämpningen, och håller dem annars under uppsikt. 

Så kan du minska spridningen av jätteslide

Bekämpa inte bestånd av jätteslide om du inte måste, och ta i så fall hjälp av expert. Håll bestånd på din mark under uppsikt för att se om de blir större från år till år. Undvik att gräva eller flytta jordmassor från området eller köra med maskiner som gräsklippare, trimmer eller traktor eftersom små växtdelar kan följa med till nya platser och föröka sig där.

Varför ska man bekämpa armeniskt björnbär?

Armeniskt björnbär är invasiv och sprids lätt med frön, samtidigt som den breder ut sig med rötter och långa grenar som slår rot. Bären uppskattas av fåglar som tar med fröna till nya platser. De grova taggiga buskarna gör att naturområden växer igen och blir svåra att röra sig i.

Kommunens arbete mot armeniskt björnbär

Armeniskt björnbär inventerades på kommunens mark under sommaren 2022. På utvalda platser grävs den upp.

Så kan du minska spridningen av armeniskt björnbär

Undvik att plantera armeniskt björnbär och välj istället andra björnbärssorter som är mindre spridningsbenägna till din trädgård. Har du armeniskt björnbär på tomten kan du försöka gräva upp den med rötterna.

Varför ska man bekämpa kanadensiskt gullris?

Kanadensiskt gullris sprider sig snabbt med de många små, vindspridda fröna. Varje planta kan ge upphov till flera tusen frön varje år. Den bildar också jordstammar från vilka det utsöndras giftiga substanser som hämmar andra växter i sin omgivning. Kanadensiskt gullris hotar vår naturliga ängsflora och de specialiserade pollinatörer som lever i den.

Kommunens arbete mot kanadensiskt gullris

Kommunen har ingen kanadensiskt gullris i sina egna planteringar, och har under sommaren 2022 inventerat bestånd som spridit sig ut i naturområden och annan kommunal mark. Det finns en viss risk för att slåtter kan trigga rotstammarna att sprida sig mer under jord, därför behöver arten hållas under uppsikt.

Så kan du minska spridningen av kanadensiskt gullris

Plantera inte kanadensiskt gullris i din trädgård. Har du redan arten i trädgården kan du gräva upp den, kapa rötterna eller slå av den. Det finns en risk för att slåtter kan trigga rotstammarna att sprida sig mer under jord. Du kan kompostera växtdelarna om de inte hunnit bilda frön och om du torkar dem först. Annars kan du lämna gullriset på återvinningscentralen. Vill du behålla den i din trädgård kan du klippa av blomställningarna när de blommat färdigt men innan de gått i frö. Lämna sedan som invasivt material på återvinningscentralen.

Varför ska man bekämpa blomsterlupin?

Lupinen sprider sig snabbt med frön och konkurrerar som nektarkälla för insekter med inhemska växter som därmed missgynnas. Lupinen ändrar dessutom kemin i marken där den växer då den fixerar kväve från luften i sina rötter och gödslar därmed marken, vilket ställer till med problem för växter med lågt näringsbehov, så som sällsynta och känsliga ängsväxter.

Kommunens arbete mot blomsterlupin

Lupinen finns inte kvar i kommunala planteringar. Växten var en av de invasiva arter som inventerades på kommunens mark under sommaren 2022.

Så kan du minska spridningen av blomsterlupin

Köp eller plantera inte blomsterlupin i din trädgård. Har du den på din mark kan du dra upp den med rötterna och lämna växtavfallet till återvinningscentral, eller slå området flera gånger under växtsäsongen innan den sätter frön för att bekämpa den. Metoden behöver upprepas under flera säsonger då nya frön kan ha grott.