Ängelholms kommunvapen Ängelholms kommunvapen

Verktygsmeny

Hjälp

Sök på webbplatsen

Chatta med oss

Hej, vill du ha hjälp?



Chatten öppnas i nytt fönster i din webbläsare

Texten i chatten sparas och blir en allmän handling som vem som helst kan begära att få läsa.

Regler och villkor för chatten

Landsbysocknarnas historia i korthet

Här kan du läsa om landsbysocknarnas historia, skriven av Johan Brinck.

karta

Ausås socken

nämns första gången som kyrklig enhet på 1300-talet. Grunden för livet här har alltid varit jordbruket. I mitten av 1700-talet beskrivs Ausås som en radby längs vägen mellan Åstorp och Strövelstorp, och en väderkvarn fanns redan då. Den nuvarande kvarnen på Möllebacken är troligen byggd 1831. Spannarps gods omtalas första gången i slutet av 1400-talet men fick sitt nuvarande utseende genom Isac Cedercrantz omkring 1750. Den vackra prästgården uppfördes också på 1700-talet. Ängelholm-Åstorpjärnvägen fick en station i Spannarp. Dit fördes sockerbetsskörden för vidare transport till sockerbruket i Ängelholm. I början av 1900-talet inmutade Höganäs-Billesholms AB en bit av socknen för kolbrytning. Brytningen skedde i Nyvångsgruvan, och bolaget betalade en avgift till markägarna.

Barkåkra socken

är troligen den del av nuvarande Ängelholms kommun som har den längsta historien. Här finns en av nuvarande Sveriges största koncentrationer av storhögar från bronsåldern, vilket tyder på en relativt stor, och välbeställd, bofast befolkning. Den första stenkyrkan byggdes på 1100-talet, och delar av denna finns bevarade i dagens kyrka. I Luntertun, nära Rönneås mynning, fanns troligen ett kapell redan på 1200-talet, och på 1460-talet byggdes en större kyrka. Luntertun var ett fiskesamhälle, men låg också vid en viktig passage över Rönneå. Socknen bestod länge av byar med mindre jordbruk. Många av byarna tillhörde kyrkan. Efter reformationen drogs de in till kronan och såldes, varigenom grunden lades för Ängeltoftagodset. Barkåkraslätten karaktäriserades av våtmarker och risbygd. Efter utdikning och utveckling av nya järnplogar, vilka tillverkades vid Ängeltofta, kunde större arealer tas i bruk för odling. Ängeltoftas ägare Carl Georg Stjernswärd organiserade enskiftet och skapade 19 olika brukningsenheter, ”farmer”. På 1850-talet tillkom Engelholms hamn, och vid denna uppstod den bebyggelse som idag heter Skälderviken. Järnvägens västkuststräckning drogs 1885, varvid även stationssamhället Vejbyslätt utvecklades. Vejbystrand tillkom runt Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium, vilket byggdes upp i början av 1900-talet.

Hjärnarps socken

ligger på kanten mellan skogen och slätten. Socknen rymmer både stora jordbruk som Huntly, och skogsmarker på Hallandsås. Här har funnits folk sedan stenåldern, och det finns arkeologiska lämningar från alla epoker därefter. Över åsen gick vägen norrut, och vid åsens fot uppstod gästgiveriet Margretetorp, första gången nämnt i mitten av 1600-talet. Från början av 1900-talet utvecklades tätorten Hjärnarp med Arons butik, mejeri, bageri och Rantzows.

hjärnarp

Hjärnarps centrum idag

Foto: Jessica Krantz

Höja socken

ligger på höjderna öster om Ängelholm. Bygden har alltid starkt präglats av jordbruk och boskapsskötsel. Länge hade socknen sin västgräns i Rönneå, inne i nuvarande Ängelholm, men efter en reglering 1925 skar gränsen genom Villanområdet och Skörpinge. En stor del av staden Ängelholms östliga expansion har skett på marker som tidigare hyste Villans stora gård och tegelbruk, samt Skörpinge by. Höja medeltida stenkyrka revs 1880 och ersattes av den nuvarande.

Munka Ljungby socken

växte fram kring den kyrka som munkar från Herrevadskloster anlade på 1100-talet. Skillinge gård grundades efter reformationen, då Mogens Krabbe på Vegeholm bytte till sig egendomar, som kronan vid reformationen dragit in från kyrkan. Skillinge utökades sedan både under ätten Krabbe och, sedan Skåne blivit svenskt, av landshövding Samuel von Hyltéen. Med godset följde patronatsrätt, d.v.s. rätten att utse kyrkoherde i Munka Ljungby socken. Denna rättighet fanns kvar till början av 1900-talet. Den siste som tillsattes enligt patronatsrätten var kyrkoherde Hammar. Munka Ljungby församling var fram till 1962 förenad med Ängelholm, och var länge den rikaste delen i pastoratet. Jorden brukades av godsets ägare och arrendatorer, s.k. frälsebönder. Först ett bra stycke in på 1800-talet började hemman säljas av från Skillinge.

Kyrkan i Munka-Ljungby

Kyrkan i Munka-Ljungby

Foto: Daniel Franzén

 

Kyrkbyn Munka Ljungby började utvecklas runt sekelskiftet 1900, framför allt med järnvägens ankomst. ”Pyttebanan”, Engelholm-Klippans Järnväg öppnades 1904 till Östra Ljungby och 1907 hela sträckan. Bebyggelsen låg då vid landsvägen, d.v.s. nuvarande Östra Storgatan. Östra Järnvägsgatan drogs ner mot järnvägsstationen, och efter hand växte samhället fram. 1913 tillkom folkhögskolan. De äldre näringarna, främst kvarnarna längs Rössjöholmsån, försvann under 1900-talet, men ersattes av andra industrier.

Rebbelberga socken

hade sitt centrum i kyrkbyn på höjden norr om Ängelholm. Kyrkan är ursprungligen från 1100-talet men starkt ombyggd 1867. Församlingen var annex till Barkåkra från 1500-talet till 1962. Ursprungligen en jordbruksbygd med stora gårdar som officersbostället Kungsgården, Karlslund och Karlslätt, är största delen av befolkningen nu innevånare i Ängelholms norra stadsdelar. Repslageri och vagnmakeri var viktiga näringar vid förra sekelskiftet.

Starby socken

ligger i Rönneås dalgång. Jordbruk och boskapsskötsel är de traditionella huvudnäringarna. Troligen hade byn en kort men intressant period omkring år 1500, som ”omlastningshamn” för produkter från den kungliga järnhyttan i Stidsvig. Två pråmställen fanns, vid Ugglarp och i kyrkbyn. Skiftesrörelsen inom jordbruket de första decennierna av 1800-talet hade mycket stor betydelse för bygdens utveckling. Före skiftet fanns 300 tunnland åker och omkring 600 tunnland äng.  Efter skiftena och nyodlingsverksamhet i samband med dessa uppgick åkerjorden till 1950 tunnland.

Strövelstorps socken

har kyrkby och centrum där Örjabäcken rinner ut i Vegeå och Helsingborgsvägen passerar. Just här har stenåldersfynd gjorts. På Vegeholms ägor finns smärre gravhögar bl.a. från bronsåldern. Socknen är jordbruksbygd, med skog framförallt närmast havet, från Vegeå norrut till Sibirien. Vegeholms gods dominerade bygden från nya tidens början på 1500-talet. Den första sockensparbanken i gamla Kristianstads län grundades på Vegeholm 1853.

Åker
 

Tåssjö socken

domineras av Rössjöholms gods. Den nuvarande huvudbyggnaden är från 1730-talet. Fram till Skånska kriget på 1670-talet låg huset på en liten holme i Rössjön. Borgen intogs av snapphanar under kriget, men återerövrades av svenskarna som därefter rev ner den. Ovanför Trollebäckens dalgång, på norra sidan av Rössjön, finns en hängravin som kallas Snapphanestallarna, där man mycket väl kan föreställa sig att både friskyttar och rövare genom seklerna hittat ett gömställe.
Rössjöholms gods ägde förr större delen av socknen. Det var länge med familjeband sammankopplat med Skillinge. År 1857 köptes det av den danska släkten Rosenörn-Lehn, som ännu äger det. På 1800-talet fanns många torp, vars arrendatorer gjorde tjänst i godsets lantbruk och skogar. På 1700-talet fanns en liten industriell verksamhet i form av oljeslageri och såpsjuderi. Rössjöholms kvarn, vid Rössjöholms utlopp, las ner på 1970-talet, men byggnaden står kvar. I Rössjöholms gamla förvaltarbostad Ramnekulla föddes författaren Frans G. Bengtsson år 1894.
Nära kyrkan, som har murdelar från 1200-talet men kraftigt byggdes om i mitten på 1800-talet, ligger den gamla småskolan och Ängelholms kommuns lägerskola, från början uppförd som ålderdomshem.

Tåstarps socken

ligger både på slätten och i skogen, med kyrkbyn mitt på gränsen. Här finns inget dominerande gods. Intill gården Stora Brandsvig finns en ruin efter en medeltida borg av imponerande mått. Vem som byggde eller varför är okänt. Man tror att Tåstarps kyrka, liksom Munka Ljungbys, grundades av munkar från Herrevadskloster. Socknen ansågs ha den bördigaste jordmånen i Norra Åsbo härad. Vid inventeringen av det nyblivna svenska landskapet Skåne dominerades socknen av byarna Tåstarp, Toarp och Gånarp. Alla hemman hade del i en gemensam ollon-, brännes- och täppeskog. Skog för byggnadsändamål saknades i stort sett helt. Bygden har helt präglats av jordbruket. Trots det laga skiftet 1830-31, som ofta sprängde byarna, har Tåstarp bevarat en karaktär av radby. År 1878 härjades byn av en svår eldsvåda som drabbade sex gårdar. Även Gånarps by med sina stora gårdar är välbevarad. Kärragårda var på 1600-talet säteri men blev senare utgård under Skillinge.
Strax före andra världskriget startades sprängämnesfabriken Trionyl i skogen ovanför Tåstarp. Vid en olycka 1941 omkom sex anställda, och tillverkningen upphörde.

Össjö socken

Examenskatalog Össjö

Examenskatalog från Össjö 1939-1940

 

fick sin kyrka under 1100-talets senare del. Arkeologiska fynd tyder på att Össjö befolkades från Rönneådalen via Pinnån. Området kring Åkersjön och Ekebjär bär spår av tidig kultur. Socknen dominerades mycket länge av Össjö gård. Även Össjö låg under Skillinge, men friköptes 1682 av Nils Andersson Hyltén, senare adlad Silfverskiöld. Den nuvarande huvudbyggnaden är uppförd 1814. Gården ägs numera av släkten Berch. Under folkökningen på 1700- och 1800-talen tillkom en stor mängd dagsverkstorp under Össjö gård. I socknen ligger skogsbygdsbyar som Lönnhässle, Brekille och Boarp. 1904 fick byn järnvägsförbindelse då ”Pyttebanan” drogs fram. Stationen hette Åsbo-Össjö.

Sidan uppdaterad den 13 oktober 2017.

Allmän information

Om Ängelholm

Adress:
Östra vägen 2
262 80 Ängelholm

Telefon: 0431-870 00
E-post: This is an email address

Kundtjänst-öppettider:

Ordinarie öppettider:

Måndag-torsdag: 07.30-17.00

Fredag: 07:30-16:00

Kommunens kundtjänst

Jourtelefon och andra kontakter

Felanmälan

Lämna din synpunkt

Om webbplatsen

Ängelholms kommun på sociala medier

Facebook

Twitter

Instagram

Youtube

Visste du att en del av Kronoskogen numera är naturreservat?